?Nordlind är skjuten.? En man kommer rusande nerför trappan till receptionen på hotell Anglais. Han är förvirrad men det framgår att i ett av rummen ska den unge författaren Hans Magnus Nordlind ha träffats av ett skott från en pistol. Nordlind avlider på vägen till Serafimerlasarettet.
I hotellrummet grips författaren Henning Berger. Han är förtvivlad och förklarar att det var ett vådaskott. Ett sällskap på tre personer skulle efter en våt kväll på stan avsluta med några nattfösare på Bergers rum på Anglais; någon hade tagit fram en pistol, som Berger lekte med. Ett skott gick av. Dödsfallet avskrevs som en olyckshändelse.
Detta var den 3 oktober 1908 och den tragiska händelsen väckte förstås stor uppmärksamhet. Nordlind hölls för att vara en mycket lovande författare; hans bana hade just inletts medan Berger redan var ett namn i Stockholm.
Att händelsen utspelades på Anglais var inte helt och hållet en slump. Alltsedan åttiotalet hade Stockholms kulturella elit, (i alla fall den som gärna såg sig lite mer fri och bohemisk) funnit en fristad på Anglais. Författare och inte minst teaterfolk sökte sig dit, till det som nyligen varit en utkant och baksida av staden. I kvarteret intill låg ?De Landbyska verken? med bryggerier och skjul. Trakterna öster om Brunkebergsåsen hade på det hela taget varit illa sedda. Hederligt folk tyckte nog att det Berzelii Park och Berns var tillräckligt djärvt.
Men Stockholm växte: från 150 000 år 1880 till dubbelt så många vid sekelskiftet och ett nytt och förnämt Östermalm ersatte det gamla Ladugårdslandet. Sturegatan och kvarteren intill blev de Rikas nya adresser. Stora och präktiga våningar med moderna bekvämligheter - men lite off. Lite bortom det bullriga, trasiga och fattiga Stockholm. Staden började bli mer uppdelad i finare och mindre fina stadsdelar, något mer segregerad. ?Den riktiga biten av Sturegatan? kallar författaren Hjalmar Söderberg sträckningen från Stureplan till Karlavägen.
Anglais började byggas 1883, arkitekt Helgo Zetterwall, samma år som Sturebadet, och de båda institutionerna har genom åren troget stöttat varandra. Anglais var den byggnad som först började ge Stureplan en ny prägel. I början av femtiotalet revs gamla Anglais. Det var slitet förstås, även om många sörjde en karakteristisk fasad. Men även nya Anglais (Tengboms arkitektkontor) drog till sig en publik som gärna ville vara lite avant garde. Det var ju modernt! Och modernt var man inte bortskämd med i femtiotalets Stockholm.
Text: Harald Norbelie